Käraste och goaste Fjällan.Idag gick jag igenom mina bilder på datorn. Jag hittade den här bilden på dig och mig från i år. Vid det här tillfället är vi sådär genomlyckliga, glada och spralliga som man alltid vill vara. Vi är helt enkelt i toppform. Jag kan inte fatta det men nu har vi kännt varandra i 36 år. Var tog tiden vägen? Det känns som om det var igår som vi lekte i lillskogen, campade i husvagnen, dansade i Benidorm och skrev brev till Rod Stewart. Sablar vad mycket kul vi haft och fortfarande har! Jag är oändligt glad att ha dig som vän och jag vet inte hur jag skulle klarat mig utan dig!
1 kommentar:
Bästa "lilla" Anna!
Vad fint skrivet.Jag fick naturligtvis en klump i halsen.Man är ju en aning känslomässig liksom !!!.Jag kan verkligen också undra var tiden tagit vägen.Tänk att det kan fortfarande bubbla av garv inom mig när jag tänker på vad du gjorde innanför dörren hos familjen Jelldal.Att man är över 40 år spelar liksom ingen roll,skithumorn försvinner aldrig.
Du och jag lever inte alltid samma liv eller har alla intressen gemensamt.Men vi har ändå det bästa tycker jag.Att förstå varandra när det gäller själen o sånt!! Det är så otroligt mkt värt för mig iallafall.Sen finns det väl ingen som jag fullständigt kan brista ut i gapskratt med som du.Du ser ,allvar o garv kan det bli bättre.Det är nog därför vi klickade redan för 36 år sedan.Och jag fortsätter gärna klicka!!!
Love you,puss o prutt.
Anna Carin
Skicka en kommentar